En stor sten

har äntligen lyfts bort.

Vi var inne hos veterinären idag och i samråd med henne (och många fler!) så tog vi beslutet att faktiskt inte vaccinera Tindra.

Mycket tyder på att all hennes otur med njurar, leder och tarmproblem, höga feber (ja, listan är längre) berodde på första vaccinationen. Att riskera detta en gång till har känts olidligt rent ut sagt.

Visst innebär det en ökad försiktighet, men det är hon värd.

Det här känns bra. Faktiskt mycket bra!

Solen skiner!

...och förkylningarna avlöser varandra här hemma.

Tindra är pigg och glad, precis som en valp ska vara! Hon stödjer på alla fyra benen men hoppar på tre precis när hon sovit. Två-tre steg, sedan går hon bra igen. Det känns skönt att det verkar gå åt rätt håll och att en operation försvinner längre o längre bort.

Nu börjar det bli hög tid för vaccination och det känns skrämmande. Samtidigt vill vi alla bara ha det gjort. Så... håll tummarna nu!